Familjen kompletterad

Nu har även mannen i huset i Casa de Leones (mitt första boende) visat sig. Nyfikheten var stor på honom redan från början då han svarat omotiverat stingsligt på en standardfråga i vår mailkorrspoendens angående att hyra huset.

Mannen i huset visade sig vara en korrpulent amerikan i 50-års åldern som besökte Jaco för att titta till sin högravida kostarikanska hustru. Kutryggig med ett busikigt skägg och ständigt en cigarett i mungipan.

Han kom upp till oss en kväll, satte sig på altanen och började prata; och där blev han ett ständigt inslag under sitt besök Han var en glödande republikan som önskade död åt alla negrer och irakier. Han var bitter och förbannad på ett Amerika som inte längre var ett möjligheternas land. Hans pappa var militär, hans morbror ledare för Hells Angels och hans son heorinmissbrukare. Han var björnjägare, djuphavsfiskare och hade haft ett andra hem i Costa Rica sedan ett fisketur här 10 år tillbaka i tiden.

En dag drog han i sig två Vodka med Juice, packade in oss i hans bil och körde till den lokala horbaren. De av oss som inte ville med fick veta att detta inte var ett alternativ och i baksätet satt vi sen allihop.

Väl på baren signade han upp en tjej för en weekend uppe i bergern för en av oss räkning (nej, det var inte jag). Den tilltänkte finansiären var inte med vid tillfället och protesterade efteråt och sade sig inte vilja. Protesterna avslogs och den gravida hustrun ska nu sköta den fortsatta kontakten.

Sedan delegerade han vad som behövdes fixas på huset i hans frånvaro. En skulle klippa rosorna, en fixa med elekticiteten, jag blev beordrad att laga ett trasigt rör uppe på plasttaket.

Hans avslutningsord löd att även om allt gick åt helvete och han behövde bo i tält resten av livet, så skulle livet vara gott ändå så länge han kunde se sin motorcykel när han lyfte på tältfliken. Sedan drog han tillbaka till Amerika.

Sådan var far i huset. En galen Ernst Hemingway-typ med ett stort och, för det mesta, gott bultande hjärta.